Nostalgi i ett färgstick

När jag var liten var fotoalbumen och mammas smyckeskrin det finaste jag visste. Heliga var de stunder då man fick sitta i knät och titta på suddiga fotografier av farbröder från förr.

Motiv kan väcka tankar men estetiken sätter in det i ett större sammanhang, smyger in i en annan kanal. Den är mer direkt och väcker känslor med subtila skiftningar som är svåra att kontrollera.

Foton tagna med iPhone men med effekten av en polaroid-kamera fullkomligt exploderade för ett år sedan, överallt var de. Den ändrade färg-återgivningen och en ram gav bilden en ny dimension. Människor kände igen sina fotoalbum och glädjen var total, vi skapade nya bilder som ser ut som de en gång gjorde.

Jag har ingen iPhone, men kommer det en app som kan ge mina bilder en kodak-känsla á la 80-tal så kanske jag faktiskt slår till.

För nostalgins skull.